I brist på annat att göra med sitt liv så bevisade jag nyss att det går att springa en runda i mitten på februari i shorts o tshirt (: Man kommer på många bra idéer som man kan testa när man egentligen borde tentaplugga!

Ett väldigt snabbt sätt att förlora en vän (eller iaf en väns förtroende) är helt enkelt att yttra sina åsikter i seriösa diskussioner. Därför brukar jag näst intill aldrig lägga mig i sådant på facebook, trots att jag ofta följer andras åsikter med intresse. Men idag bröt jag mot det (nej, jag är inte en principfast person) när en kompis lade upp länken http://www.dn.se/nyheter/sverige/vi-sager-inte-barnens-kon och kallade det för barnmisshandel. Jag har hört betydligt värre grejer den här veckan, men detta var nog första gången som det var något som gick direkt emot mitt (och nog många andras) sätt att se på människor. Tycker att "vi ska dela upp oss i kön för att vi är skapade så av Gud" inte längre är ett passande sätt att tänka på (och det säger jag inte bara för att jag har min egen religiösa åsikt)

Jag är medveten om att jag är en aning "genusskadad" eftersom vi som lärare har fått en hel del föreläsningar om den neutralitet som samhället ska sträva mot för att undvika diskriminering. Vissa föreläsningar har varit överdrivna och en hel del har varit onödiga, för jag menar att tjejer och killar har lika värde är en självklarhet, utan att jag för den delen stämplar mig själv som "feminist". Och med den saken sagd så borde ju tjejer få uppfostras enligt "pojkiga" normer och vice versa, enligt samma argument, båda könen har samma värde. Detta medför ju att den enda funktionen vi har av att ha olika namn för kön är att man behöver ett av varje för att fortplantning ska kunna ske, det är allt.

Jag verkar göra folk upprörda med mina åsikter och det är väldigt sällan jag faktiskt skriver om sånt i min blogg, men kände att jag behövde avreagera mig lite :) Tror nog inte att det är en åsikt som gör mig till en ovän, eller hoppas iaf inte det (men jag har nog såna åsikter också, antar jag). Ibland kommer jag på mig själv med att störa mig på att alla mansreklamer är blåa och alla kvinnoreklamer är rosa, så nu har jag börjat ta den rosa bollen i gympasalen för att visa att jag är emot könsnormerna (För det är ju annars så **** manligt att se på My Little Pony! :D) Med detta sagt menar jag inte att jag inte kommer uppfostra mina barn på kvinnligt/manligt sätt när det väl är min tur, sånt vet jag inte än. Bara det att folk borde få föda upp sina barn som de vill, sålänge barnen får kärlek och är lyckliga. Jag kommer nog iofs inte att tvinga mina barn till något som färger på kläder eller intressen eller dop, det får de själva komma fram till vad de trivs med (: (Höhö, det låter som att jag kommer få barn en dag, vilket lite säger emot hur pass singel jag är atm)

Annars.. Jag vet inte hur det gäller andra, men jag har under många år konstaterat att jag har ett vakenläge som jag kallar för "semisleep". Jag kan hamna i det läget precis innan jag vaknar, om jag vaknar mitt i natten eller om jag väcks av någonting på morgonen. Då gör jag saker efter impulser och inte alls efter eftertanke och om jag somnar om efteråt så känns det som att det bara var en dröm, minns knappt händelsen och ännu mindre motivationen till den. Som när farsan ringde och väckte mig för någon dag sen och jag kunde inte komma på att samtalet skett på många timmar senare. Och i morse skickade jag iväg ett sms som inte var ett dugg logiskt xD Ah, well, under åren har jag gjort betydligt värre saker under detta "semisleep" och jag önskar att det bara kunde försvinna :P

Love & Peace

Det tog sina åtta dagar, men nu är mitt internet tillbaka! Plötsligt skiner solen och livet är underbart :D Det finns folk som inte begriper hur icke-internet kan påverka humöret så mycket, jag antar att de helt enkelt inte är jag. Det fina vädret får mig till att bli sugen på vårsol och orientering i fina skogar (eller typ vilket skog som helst). Men nej, för jag har ingen kompass, ingen pinne och främst inga pengar och ingen tid. Så någon orientering i vårsäsongen lär jag inte hinna med. Nåväl, livet är bra hursom (:

AHD idag, för 22 året i rad (!) så får jag singelstämpeln rubbed in the face. Bwah! Och inget internet har jag heller :( Och idag blev jag straffad i skolan för att jag var ärlig, I call BS on that one!

Nu har jag inte haft internet på mer än två dygn och det är mer krossande än vad man kan tro. Såna småsaker som att jag inte kan slå på något "Let's play"-klipp från Youtube till frukosten, det är sånt som känns mest. Jag vet inte vad som är fel heller, all felanmälan och kundsupport är helt hopplös. Gör mitt bästa att lösa det på egen hand (med hjälp av några kunniga facebookvänner), jag kommer deppa sönder om jag inte får internet förrän jag flyttar!

Torsdagen denna veckan var en mycket spännande dag. Dagen innan pratade jag med Ninis på skype och sa till henne att jag skulle tatuera mig dagen efter. Det var inte så många jag sagt det till, rent datummässigt, eftersom jag inte ville prata så mkt om det. Ninis sa att det skulle göra jätteont och att jag skulle dö xD Hon kan varit mer nervös än mig, vad vet jag (:

Hursomhelst, jag somnade snabbt men vaknade alldeles för tidigt på torsdagen. Rastlös blev jag och jag fipplade mest runt i lägenheten i brist på tidsmaskin. Körde i god tid iväg, hade aldrig varit i Broby förut. Väl där så körde jag först fel när jag skulle hitta rätt gata. Sen körde jag nog fram och tillbaka på gatan fem gånger innan jag hittade (tur att man har internet på mobilen!). Stället såg nästan fallfärdig ut och när jag tittat in innan så trodde jag att det var helt tomt. Men där inne låg Pirate Island tattoo iaf!

Jag går in, snackar med Jürgen och konstaterar att han verkar vara en trevlig prick. Vi pratar lite om tatueringen och sen går han och fixar grejerna. En kille, som suttit i närheten och bläddrat i en fotokatalog, frågar om tatueringen har med Zelda och göra. Han såg ut som en sån där "tuffing" med massa tatueringar och ja, ni vet. Måste säga att jag blev lite mindre nervös av att konstatera att även "tuffingar" var nördar. Så vi disskuterade både Zelda och Metroid en stund, me gusta.

Sen fick jag vänta i typ en halvtimme innan jag fick dra av tröjan och lägga mig på en sån där bänk som påminde lite om när man är hos tandläkaren. En annan tjej satt i rummet och blev tatuerad. Hon frågade mig om jag var nervös, jag ryckte på axlarna. Men är tvungen att erkänna att ljudet från apparaten var galet obehagligt! Sen drog det igång.. Gjorde det ont? - Nej. Hur kändes det? - Som att någon skar i min hud med en kökskniv i tre timmar. Hur lång tid tog det? - Tre timmar (Flummis sa att 5min tatuering = 30 min i hjärnan, men för mig var 3h=3h). Jag låg helt still och bara stängde av allting. Kroppen och psyket, precis som man gjorde när man gick långa marscher i lumpen som man aldrig trodde att man skulle orka med. Hade blicken på en spik som hjälpte till att koppla fast ljusrören i taket. Fett nöjd med resultatet (: (Lägger inte upp en bild, tror de flesta redan sett på facebook, ni får säga till annars)

Känslan som uppstår när man konstaterar att man kanske börjar förlora (eller förnekar att man redan förlorat) en av sina bästa vänner. Nåja, tatuering om två timmar, here we go!

Nu har jag tränat 5 gympass, två löparpass, ett gympapass och 7h i gympasal under den senaste veckan. Även om jag inte känner att jag direkt tränar kondisen inför GBG än så känns det som att jag iaf gör något vettigt med kroppen :) Så ikväll var det välförtjänt vila hos Johanna med BSG och Alfapet ^^ Tatueringstid bokad, kommer nog lägga upp en bild när den är klar.