Jag blir placerad på ett läger, jag och alla mina vänner. Ett läger som innehåller religioner och dess ritualer och påminner därmed om konfirmation. Det innehåller dessutom militärens strikta system och disciplin och hierarki och påminner därför även om lumpen. Jag är på det här lägret tillsammans med mina vänner och det blir en god characterbuilding.

Efter att ha varit på det här lägret ett tag, någon månad eller så, så konstaterar vi att folk magiskt har börjat försvinna. Det är färre och färre av oss nya som är kvar och det märks!

Plötsligt, en dag så är min Emma borta. Jag bestämmer mig för att någonting är fel på den här platsen och övertalar de vänner jag fått till att gå till bottnen med det här.

Under vår undersökning så möts vi av många hinder och det är uppenbart att vi nya inte är riktigt sedda som människor av de andra på det här stället. Till slut lyckas vi konstatera att den som är högst på hierarkin är en BJÖRN! Vi nya på lägret är egentligen bara mat till detta rovdjuret.

Vi sprider givetvis detta till våra vänner och tillslut vet alla om det. Det följs med ett uppror, ett väldigt stort och våldsamt ett. Medan jag fortsätter att jaga efter Emma så ser jag mina vänner bli nedskjutna och totalt massakrerade av björnen, men samtidigt så gör vi stort motstånd mot de religiösa soldaterna. Under min kamp att komma framåt och samtidigt överleva hittar jag en söt tjejvän, låt oss kalla henne T, som lyckas klara sig bra i tumultet.

Jag och T lyckas hitta Emma i den bunker där alla har hamnat innan de offras till björnen. Hon är sliten, men klarar av att springa därifrån lika snabbt som oss andra. På vägen tillbaka så ser vi ingen som lever, bara människor i högar av blod och mer som ingen människa någonsin bör se. Innan vi hinner ut från lägret så kommer såklart björnen och blir vårt hinder. T, som har hjälpt mig hela vägen och varit en god vän under hela lägret, bestämmer sig för att slåss mot björnen. Man ska inte slåss mot björnar. På ett slag så ser jag min vän få sin halspulsåder avriven av en arg, stor björn.

Det finns ingen tid att sörja! Vi fortsätter springa och vi noterar inte att björnen har följt efter oss innan vi befinner oss i en liten kupé på en liten båt. Det går inte att ta sig ut! Jag slänger upp Emma på en säng, sån där överslauf, och hon får titta på när jag desperat försöker undvika alla slag som björnen slår mot mig. Som tur är så är rummet så litet så att björnen inte får ut sin fulla räckvidd, vilket gör det lättare att undvika. Efter många rivsår så råkar björnen slå ett hål i golvet, och vatten börjar läcka in i det trånga rummet! Det tar inte lång tid innan det är vatten upp till midjan och det blir svårare för både mig och björnen att röra sig. Till slut så lyckas jag hoppa upp på överslaufen och välter ner något typ av elektriskt skåp och därmed elektrifierar björnen till sin död! Den lägger sig och täpper igen hålet som läckte. Jag och Emma andas ut och tittar på varandra. Hon tar fram ett dagen-efter-piller och äter. Drömmen tar slut.

Det är andra gången jag drömmer detta, det kanske borde göras till en ordentlig bok, tycker det hade passat bra som film/serie/anime! ^^