Långt blogguppehåll. Eller skrivandeuppehåll rent generellt. Har varit otroligt mycket ångest detta året och då orkar jag varken blogga eller skriva på boken. Men nu är det dags att återuppta skrivandet inför ett projekt till Vinterdrakens födelsedag så tänker att jag kan värma upp här. ^^

 

Den senaste tiden, eller typ hela hösten, har jag filosoferat på begreppet "Tillit". Vad betyder det egentligen?

När man går i mellanstadiet så dyker det ofta upp när man arbetar med frågor som "Vilka egenskaper är viktiga hos en vän" och senare i högstadiet "Vilka egenskaper är viktiga hos en partner". Det är viktigt att man kan lita på sina vänner, det är viktigt att man kan lita på sin partner.

 

Jag försöker att vara ett bra vän och en bra partner, alltså är det viktigt att de jag bryr mig om kan lita på mig. Kan de det? Jaaaaaaa... Neeeeeeej... Jag har ingen aning, helt enkelt. Så jag började bryta ner detta otroligt breda begrepp i bitar.

 

Jag har frågat folk huruvida de lita på sin partner, de har svarat att de självklart gör det, trots att de sitter och är besvikna över att deras partner inte gjort som den har sagt under samma stund.

 

Så du kan lita på mig även om jag säger att jag ska hälsa på/höra av mig och sedan inte gör det? Tydligen, uppenbarligen. Hm.. #Vänskap

 

Så du kan lita på mig om jag säger att jag ska städa/diska/handla/plugga innan du kommer hit men när du kommer så sitter jag vid datorn och spelar och har gjort sedan jag gick upp? Japp, självklart, det händer inte hela tiden. Eller? #Relation

 

Påverkas din tillit till mig ifall jag äter pizza och därmed bryter mitt nyårslöfte? Eller känns det bara för irrelevant för att det ska spela någon roll? #Självdisciplin

 

Jag menar inte att kritisera någon som finns i min vardag, eller i din vardag. Jag bara funderar på vad denna tillit är, som alla pratar så mycket om så ofta. Som alla ser som en självklarhet i sin vardag. "Alla".

 

Så kan folk lita på mig? Eller jag ändrar frågan: Kan JAG lita på mig?

Detta är en fråga som handlar om ren självdisciplin, ansvar och förmåga att uppmärksamma omgivningen. Tror jag. Och jag tror även att jag litar på mig själv. Jag håller för det mesta det som jag lovar mig själv, eller gör i alla fall så gott jag kan. Om någon jag bryr mig mår dåligt eller är i behov av hjälp så försöker jag att finnas där. Om inte annat så har jag det i åtanke och blir bitter på mig själv om jag sviker mig själv.

 

Däremot så kan jag inte lita på att jag gör rätt prioriteringar, att jag äter ordentligt, att jag ber om hjälp när jag behöver det. 

 

Kan man lita på folk som INTE kan lita på sig själva? Jag tror mitt tänkande börjar närma sig den slutsats jag är ute efter. Jag skulle vilja säga att man inte kan lita på folk som inte kan lita på sig själva. Jag skulle säga att jag inte kan lita på folk som saknar självdisciplin, inte kan hantera ansvar eller saknar förmåga att uppmärksamma omgivningen. Men bara för att man inte kan lita på någon i ett specifikt fall, så gör inte det att jag inte kan lita på den alls. Men det gör ju samtidigt att jag inte 100% litar på den.

 

Men detta skapar ju en otrolig grupp människor som man inte kan lita på. Ja, och så tror jag också att det är. Jag vet att jag själv tappar tillit om någon säger "Jag hör av mig imorgon" och inte gör det eller tar någon mindre seriöst om någon säger att "Från och med nu ska jag inte.." och bryter det inom loppet av en dag. För den delen, om någon för vidare något jag har sagt till den privat (oavsett om jag har sagt att jag inte vill att det ska föras vidare eller inte), så tappar jag lusten att säga fler saker i förtroende till någon.

 

Detta får kanske mig att låta väldigt hård. Nja, inte nödvändigtvis. Jag har ju trots allt väldigt många, väldigt bra vänner. Det är helt otroligt och jag vill inte ha det på något annat vis. Det viktigaste är i min värld att jag har en bra tid sålänge jag umgås med/har kontakt med personen. Att svika mig får inte jättehårda konsekvenser, antagligen inga alls, jag har ändå bra överseende. Men jag kommer ihåg det. Jag tycker att det är väldigt viktigt att försöka se fallet ur den andra partens håll innan jag tar illa upp eller inte.

Om man drar ut gruppen från de som är i ens närmsta närhet så är frågan om att lita på helt annorlunda. Jag litar på att folk gör sitt jobb medan de jobbar. Jag litar på att människor inte är falska eller bedragare, även om jag såklart vet att de finns. Jag försöker att inte döma någons kunskaper och förmågor innan den har fått chansen att visa den, även om detta är svårt eftersom mycket sker omedvetet. Samtidigt litar jag inte på att det jag läser eller hör stämmer, jag litar inte heller på att de som styr över vårt land tar bra beslut inom alla områden. Jag litar på "dig", men jag litar inte på "Sverige" eller "mänskligheten".

 

Men det är bara min åsikt, det är så mina tankar har resulterat i efter cynism, mörker och ångest :)