Okej, ett allmänt valkaos råder. Det är INTE vad detta inlägget kommer handla om. Nej, nu tar jag en liten paus från att hata på Sverigedemokraterna och från att optimistiskt förvänta mig att folk kommer att sluta rösta på dem nu när de är öppet främlingsfientliga. Istället vill jag få er läsare att börja reflektera om en helt annan sak, skiljd från politik.

 

Under våren har jag från och till reflekterat över ett visst sätt att uttrycka sig, som är vanligt förekommande i min omgivning. Det är att börja en mening med "Jag" sedan säga någonting, för att därefter klämma in ett "men" och sen säga nånting motsägelsefullt. Exempelvis "Jag är inte rasist, men...", en mening som flertalet nog känner till vid det här laget. Och folk skrattar och säger att "du är visst rasist". Vilket jag instämmer och kommer att vara min poäng i det här inlägget.

 

Så jag har analyserat det här sättet att uttrycka sig och kommit fram till följande: Om man fortsätter en mening med "men" så är det samma sak som att man hade sagt motsatsen av föregående stycke utan att följa upp med ett "men". Skillnaden är att i det första läget så har man övertygat sig själv om att det man börjar med att säga faktiskt är sant.

För att exemplifiera: "Jag är rasist". Bra, kul att du är medveten om det och har accepterat det så att du förstår varför vi alla kommer att hata på dig. "Jag är inte rasist, men..." Jo, det är du, men du har lyckats övertyga dig själv om att du inte är det. "Filmen var awesome" NICE! Själv tyckte jag att den sög. "Filmen var awesome, men musiken var lite tråkig." Jag förstår att du behöver övertyga dig själv om att det var väl investerad tid och att du inte vill svika dina vänner som fick dig till att se den (kan vara lite överdrift, det finns såklart en gråskala, poängen är att du inte fullt ut menar det du först säger). 

 

"Jag älskar dig, men.." Detta betyder att du inte älskar mig. Att du försöker övertyga dig om att du gör det och att du verkligen vill göra det. Men du älskar inte mig, svårare än så är det inte. Om det faktiskt ÄR så att du älskar den på riktigt, så börja formulera dig på bättre sätt! :) Det du vill få fram är kanske inte alls relevant med dina känslor för personen. Reflektera över detta och snälla säg aldrig den här meningen till någon. Ever.

 

Jag önskar att du som läsare reflekterar över hur ofta du uttrycker dig på dessa sätt, i tal och skrift, men även också i dina tankar! Jag tror att vi kan uppnå en bättre form av ärlighet mot oss själva och mot andra på det viset :) Tänk också på hur ofta som du hör människor i din närhet uttrycka sig såhär, det har jag gjort och det är lite läskigt o.o

 

Edit: En bra låt som är ett bra exempel på att man kan säga hur mycket positivt som helst för att försöka väga upp ett positivt, och ändå är det bara det negativa en tar åt sig av. (Loke - Allt du är) 

https://www.youtube.com/watch?v=7iip4QIjrg0

 

Fick i uppdrag att skriva en dikt om tillvarons förgängligheter, så here goes ^_^

Typiskt måndag. Oerhört trött, men samtidigt väldigt nöjd med livet. Så som det ska kännas efter en helg, helt enkelt. Tänkte ta min dagliga powernap, men blev istället sugen på att skriva ett inlägg med tema "politik", som jag lovat att göra :) Jag har inte såvitt jag minns skrivit någonting om mina politiska tankar i någon av mina bloggar, så det ska bli spännande!

 

Det är dubbelt valår i år och för första gången så känner jag att det spelar roll för mig. Sen jag började studera på högskolan så har jag blivit mer och mer insatt i politiken och nu känner jag att jag har egna åsikter och att jag kan stå för dem i diskussioner. Så.. Var ska jag börja? 

 

Det som står mig närmst till hjärtat just nu är skolpolitiken, vilket kanske inte förvånar någon. Det gör mig därför lite glad att årets val har så mycket fokus på skolan och läraryrket, någonting som jag just nu inte alls är pepp på att göra till en större del av mitt liv. Jag hade velat se en skola där det är undervisning som är fokus. Inte byråkrati, inte uppfostran och inte självförsvar. En skola där det inte ses som en naturlig grej att en lärare ska bli arg under sin arbetstid, som att det vore den självklaraste saken i världen. I hur många andra yrken förekommer det? En skola, där lärare också kan få chansen att må bra, samtidigt som dem bidrar till att skapa ett bättre samhälle. Där man inte försöker använda sig av ett femtio år gammalt system i ett samhälle som utvecklas enormt från år till år. Så att jag kan fortsätta leva mitt liv på det sätt jag älskar.

 

Sen bryr jag mig otroligt mycket om miljöpolitiken. Vi lever i ett samhälle där inte människor verkar se konsekvenserna i sina handlingar och hur mycket jag och mina vänner än anstränger oss för att leva miljövänligt så spelar det ingen roll när miljöfrågan rör så mycket mer än en själv. Jag njuter av att kunna vara i naturen just nu och jag vill alltid kunna göra det. Samtidigt vill jag att alla alltid ska kunna göra det och jag vill att naturen och djuren ska respekteras och att människan ska sluta göra sig själv till en gud över vår planet. Jag vill inte behöva leva i ett dilemma där det ena smöret jag har på mackan kommer från animaliska produkter (miljöbov) medan det andra alternativet har palmolja i sig.

 

Det tredje och sista av det som jag bryr mig allra mest om, är jämställdheten. Folk verkar se det som en självklarhet att leva i ett samhälle där alla accepteras och behandlas lika, jag vet att jag själv resonerade så. Antar att mina ögon har öppnats lite på den fronten och nu kan jag se alla subtila fel som finns överallt i vårt samhälle. Jag är inte stolt över att leva i våldtäktsmännens paradis, där attityden finns att vem kan göra vadsomhelst mot en annans kropp och fortfarande bli släppt för det. Där motargumenten finns att media bara överdriver saker och att ingen egentligen vet nånting, men i och med att våldtäktsfall finns och att människor tar sina liv på grund av det, så finns det all anledning i världen till att säga att det är fel på hur lagarna och synen på människor i dagens samhälle ser ut. Folk är rädda för att mer jämställdhetssnack kommer skapa mer könsförvirring, men jag fortsätter gärna vara könsförvirrad i resten av mitt liv om det innebär att samhället blir mer jämställt!

 

Och om det är någonting som jag har insett att jag _inte_ bryr mig om, så är det jobb. Detta ämne, som våra två största partier aldrig sluta att tjata om. Hur vi ska skaffa fler jobb, hur vi ska få mindre arbetslösa, som att det vore en sjukdom som sprider sig. Vad ska vi ens med fler jobb till? Vad är poängen med att skaffa jobb, bara för jobbens skull? Vi har jobb som går ut på att hjälpa andra med att få jobb. Jobb där man lär andra att söka jobb. Någonstans missade någon hur otroligt produktiva vi har blivit sedan vi införde åtta timmars arbetstid för 95 år sedan. Dessutom är vi en jäkla massa fler människor numera också. Det finns inte ett parti i riksdagen idag som pratar om medborgarlön, att man ska ha rätten till att må bra och överleva utan att ha jobb och utan att konstant behöva söka jobb. Det finns de som pratar om sex timmars arbetsdag och hur man fortfarande kan producera lika mycket på kortare tid och faktiskt må bättre, det är alltid något, ett steg åt rätt håll.

 

Det är såhär jag resonerar i de största dragen. Det finns såklart mer saker jag har åsikter om, då många av dagens politiska förslag gör de rika rikare och de fattiga fattigare. Det finns även andra saker av vikt som inte är relaterat till pengar, men jag tycker det finns en poäng med att prioritera saker utefter hur relevant det är i jämförelse med det andra.

 

Som sagt, snart är det EU-val.. Jag håller i full fart på med att läsa in mig på partiprogram och väga argument mot ett håll och ett annat för att försöka ta ett beslut som jag kan stå för. Det enda jag vill be dig, som medmänniska, är att rösta. Annars ger du makten till de som vill styra dig på ett annat sätt än vad du vill. Och innan du kryssar för vilka du röstar på, var säker på vad det är du gör och för vem.