Nu har jag varit kattvakt i en och en halv vecka. Det har blivit väldigt mycket och samtidigt väldigt lite annat gjort. För första gången sen.. Ja, gymnasiet antar jag, så har jag spenderat många timmar framför reklamtv och tittat på serier. Det är trevligt, men det är en enkel timslukare och jag hoppas inte att jag kommer sakna det när jag flyttar hem imorgon igen. Sen så har jag skrivit lite på min bok (lite, väldigt väldigt lite, men mer än annars det här kvartalet), gett mig på att försöka läsa en bok (Small Gods, läste halva boken på någon dag men kom sen av mig helt) och har köpt nya spel som jag har lagt ner massa tid på att spela. Luigis mansion 2, som är ett pussellösarspel och Fire Emblem: Awakening, som är ett strategirollspel. Det sistnämnda har jag spenderat 30h till att spela sen i helgen. Det är svårt, men inte omöjligt och karaktärerna och storyn ger mig mer inspiration än vad böcker skulle kunna göra. Älskar spelet helt enkelt, vilket både är bra och dåligt. Lite knapert till på studiefronten och har en del att jobba med nu.

 

Tidigare, när jag varit singel (jo, det har faktiskt hänt att jag varit det ibland), så har jag alltid tänkt på hur jag vill vara som pojkvän. Jag vill inte vara en av alla dem som prioriterar sin partner tokigt högt och nästan helt tappar kontakten med sina vänner. Jag älskar mina vänner och jag försöker att hålla en stabil kontakt med så många som det bara går. Förra veckan var jag inte sådan, däremot. Nästan hela veckan spenderade jag tillsammans med min älskade Emma och jag njöt såklart av varenda sekund. Jag behöver min ensamtid, och det fick jag också, men jag lade denna tiden till att spela Fire Emblem. Det är en svår balans känner jag, att vara social mot sina vänner och samtidigt inte vara osocial mot sin partner. Sen är kanske jag mer social med vänner än vad den genomsnittliga svensken är, men ingenting gör en dag så bra som bra konversationer. Jag tänker att sålänge jag i alla fall är medveten om det och tänker på det så kommer det att hålla mig från att helt tappa bort mina kära vänner när jag är med min älsk. Sen kanske kattvakteriet och att inte vara hemma i min egen lägenhet har bidragit lite också, jag kan gissa det.

 

Nu har vi dragit igång med vår C-uppsats och jag hoppas att det kommer fungera på ett smidigt och bra sätt. Uppsatsen handlar om niondeklassares uppfattningar av kroppsidealet så jag har spenderat eftermiddagen till att läsa en halv bok som handlar om det manliga idealet. Den är näst intill 20 år gammal, tyvärr, så jag har svårt att koppla det till hur samhället ser ut idag. På genusfrågan har mycket hänt sedan '95.

So it made me thinking. Eller egentligen inte, för tänka gör jag ganska frekvent och även inom det här området. Men jag summerade ihop lite tankar som jag har haft den senaste tiden och kom fram till lite saker. Under de senaste månaderna har jag kommit i kontakt med begrepp som "transsexuell" och "androgyn" och "genderqueer", begrepp som jag lite hängt upp mig på.

Dessa ord syftar till att man inte har samma "mentala kön" som ens biologiska, att man har blandningar av båda könen eller att man inte tycker att man tillhör något kön alls. Det finns säkert fler och bättre definitioner, jag har inte forskat supermycket om det.

Ska jag vara helt uppriktig så tror jag inte på dessa begreppen, och då hoppas jag inte att jag provocerar alltför mycket. Eller jag kanske snarare ska säga att de i min värld är en självklarhet och därför är begreppen onödiga. Främst så tror jag inte på att någonting såsom begreppet "mentalt kön" är någonting som existerar i verkligheten. Jag tror att människan föds med ett biologiskt kön och att man redan då börjar skapas av sin omgivning. Sen har man en personlighet som följer stereotyperna och normerna från samhället mer eller mindre.

Ja, jag tror alltså på att miljön har all inverkan i det här sammanhanget. Forskning visar på att föräldrarna håller i sina barn på olika sätt beroende på vilket kön de tillhör. Normer, kultur, uppväxt och historia är enligt mig det som skapar ett "mentalt kön". Att tillhöra ett mentalt kön innefattar att man ens sätt att tänka och agera motsvarar respektive köns normer och stereotyper. "Könsförväntningsmekanismer".

Jag tror på att när människan föds så är den bisexuell, polygam, multiamorös och mentalt neutral. Sedan kommer omgivningen och förväntningarna in och drar oss åt ett eller annat håll. System byggs upp inifrån oss som gör att vi tycker om vissa saker och inte tycker om andra, i jakten på att hitta en identitet så bildas även motpunkter, sådant som vi inte vi se oss själva i. Exempelvis homofobi.

När jag var liten så sa jag en gång till min mor att jag var "bög". Det fanns orsaker till detta och jag minns dem än idag. Min mor skrattade och skakade på huvudet och sa att det var jag inte alls det. När jag sedan började skolan så spred sig rykten om att jag var bög och det var ett ord som förknippades med mig under min låg- och mellanstadietid. På ett dåligt sätt, jag brukade få höra det i samband med fysisk kontakt i form av slag och knuffar och så vidare.

Poängen med det är att jag idag är heterosexuell, men att jag tror på att om min uppväxt hade varit annorlunda så hade nog även min sexualitet varit det. Men visst kan jag erkänna att min personlighet och mitt beteende inte i alla fall följer de manliga stereotyper och normer som finns i dagens svenska samhälle. Som sagt, "det är bögigt att blogga". När jag tänker om mig själv så ser inte jag min mentalitet som "manlig" eller "kvinnlig" så jag antar att även jag är någon form av genderqueer. Min poäng är att jag tror att alla är det, bara det att de omedvetet har osynliga spärrar som skapar tankemönster av olika slag, exempelvis den uppmärksammade homofobin. Rädsla för det okända, rädsla för någonting man inte vill se i sig själv.

Jag säger inte att jag har rätt med mina teorier. Det finns inte särskilt mycket underlag som kan bekräfta dem. Däremot så är det lätt att motbevisa de teorier som samhället är uppbyggt efter. I boken jag läser står det att det enbart är män har stor sexuell lust och ser på mängder av pornografi och det är bara män som är polygamer. Jag har en sexuell lust (oklart hur stor den egentligen är), ser inte på pornografi och är en multiamorös monogam (detta kom jag fram till ganska nyligen). Och den här boken är baserad på forskning och förklarar vad man föds med som man eller som kvinna. Om ens mentalitet inte liknar den som återspeglar ens kön så kommer man att leva ett liv i olycka. Jag håller inte med. Gör du?

 

Och ja, jag är en man med åsikter som inte alltid följer moral och normer. Jag menar inte att få folk till att bli upprörda, däremot så tror jag att en tankeställare alltid är bra.

Love & Peace

Vaknade innan tolvslaget idag och låg och drog mig lite som vanligt. Kom fram till att jag borde spela lite Zelda så jag plockade fram mitt 3DS och fiskade lite. Sen satte jag mig, som vanligt, vid datorn och tänkte köra en HoN innan dagen drog igång. Då kom jag på något sätt fram till att jag var tvungen att skriva ett högskoleprov.

And so I did. Innan frukost och istället för att göra det jag hade planerat för dagen. Lite för att se om det nya systemet gynnade mig och lite för att se om jag förbättrats någonting sedan jag skrev senast, hösten '10.

Systemet är ju numera bestående av ett matematiskt moment och ett verbalt. Man lägger ihop resultaten från de båda och gör ett snitt för att få ett slutgiltigt resultat.

Den matematiska delen gick faktiskt och förvånansvärt nog sämre än vad jag hade väntat mig. Som hysteriskt energisk mattelärare tänkte jag att jag skulle sätta alla rätt. Störst problem hade jag visst med området "NOG" som handlar om man ska se ifall informationen som ges är nog för att lösa uppgiften. Detta fanns i det gamla systemet också och första gången jag skrev så gick det bättre än nu. Det kan ha berott på att jag pluggade inför det då, eller att jag faktiskt helt enkelt varit ifrån all matte i mer än ett år nu.

Ändå fick jag 1.9 i slutresultat på mattedelen, vilket jag själv tyckte var högre än vad jag förtjänade. Men det gjorde mig glad, 1.9 är typ helt galet bra och även en bekräftelse på att mattelärare is a go :)

Språkdelen gick däremot som förväntat. Lite bättre än senast jag skrev provet, men samtidigt alldeles för dåligt för att vara en författare ^^' Behöver verkligen jobba på mitt ordförråd, är nog den största slutsatsen jag kan dra av de fyra momenten.

I detta momentet landade jag ändå på 1.2, vilket faktiskt ändå är helt okej. Detta resulterade att mitt totala resultat är 1.6, vilket i jämförelse med mina tidigare 1.3 och 1.1 är ett stort tecken på framgång :) Det nya systemet gynnar mig definitivt. Målet är fortfarande 1.8 eller högre så jag ska fortsätta att träna upp mina ord/läskunskaper. Det kommer bli tufft att bli lika bra på det som jag är på matte, känner jag rent spontant o.o Borde läsa mer och spela mindre.

Jag bryr mig inte så mycket om att detta inte "räknas" eftersom jag inte betalade massa pengar och var bland folk och sådär, mitt gymnasiebetyg är ändå tillräckligt bra och dessutom har jag redan kommit in på min utbildning.

Poängen med det här inlägget var inte att söka bekräftelse eller att skryta eller ge andra prestationsångest (beroende på hur läsaren tolkar resultatet) utan helt enkelt att jag vill ge mig själv en egoboost som jag kan återkomma till under senare tillfällen. Denna helgen har varit deppig och orolig, med ett kärt mentorsbarn som ligger på intensiven. Men nu har jag ett leende på läpparna och det är helt klart dags att äta frukost nu!

Love & Peace

Ibland händer det att jag inte skriver ett inlägg på flera månader, ibland händer det att jag hittar något som jag vill skriva om ganska kort inpå att jag postat föregående inlägg. Detta är mer av den sista typen. Midnattstid, borde lägga ner kraft och energi på kreativt skrivande men just nu så tänker jag skriva om något jag tänker på ibland och även då ikväll.

Ämnet är den välkända "feminismen", eller snarare hur man ska göra för att förespråka jämställdhet. Denna gången handlar det om spelkonvent, snarare det underbara GothCon som jag var på i helgen. Jag har läst ett gäng åsikter nu från olika upprörda människor och jag suckar lite lätt för mig själv. Det som skrämmer mig mest är ett inlägg som beskriver en annan persons blogginlägg angående konventet. Inte inlägget i sig och inte heller det beskrivna inlägget, vars författare jag ser som en bekant. Nej, det som skrämmer mig är kommentarerna för detta inlägg. Att någon direkt länkar någon annans blogg och att detta skapar kommentarer som innehåller både personangrepp och trakasserier. Hur **** tänkte ni att det skulle vara mer okej än att skriva lite reflektioner i sin egen blogg? Sånt får mig till att knappt våga skriva mina egna åsikter, för tydligen kan man skapa ett forum om det utan min närvaro (Iofs, i nämnda inlägget var personen medveten om det). Men människor som klankar ner på människor som klankar ner på människor är inte bättre själva (jag känner hur jag själv precis hamnade i den här kategorin).

För övrigt. Klart jag har åsikter. Folk som känner mig vet att jag inte stämplar mig själv med ord som "feminist" och "antirasist", jag ogillar stämplar på samma sätt som jag ogillar stereotyper. Jag ser jämställdhet som en självklarhet och som lärare är det klart något jag förespråkar. Visst reagerade även jag över att det fanns ett arrangemang som "var för kvinnor, men män var tillåtna". Just ordformuleringen kändes lite lustig, men jag förstod poängen. Grejen är (spekulation) att det skulle varit vice versa så skulle det bli rätt mycket liv. Jag har läst en del negativitet om att konvent skulle vara mansdominerat, men inte någonstans har det uppmärksammats att mängden kvinnliga besökare faktiskt ökat. Varför väljer man att uppmärksamma det negativa när det har blivit betydligt mer accepterat att vara nördtjej under de senaste åren? Det var därför jag tyckte det var lite lustigt med ett arrangemang inriktat mot tjejer- de är redan accepterade i min värld. Men "lustigt" innebär inte att jag är helt emot det, missuppfatta inte det.

Likaså var det lite liv om att det fanns lappar upphängda på toaletterna vid entrén, där de bad besökarna att hålla sig till snabbare besök då många brukade stå i kö. På insidan av dörren stod det "när du läser detta så står 3 pers redan i kö". Jag förstår inte varför man väljer att tolka detta på ett kvinnodiskriminerande sätt. Budskapet var "respektera andra konventare i nöd genom att inte vara här för länge". Det har ingenting med kön att göra. Man måste inte ta åt sig informationen om man inte vill, den var inte riktad mot alla som satt ner. Ibland görs saker större än vad de är, och alltför ofta i genusfrågan tyvärr. Nördtjejer är awesome och de nördiga tjejkompisar jag har gör verkligen mina dagar, likväl som mina manliga nördkompisar. Det finns bra ickenördar med. Alla är bra.

Det är inte ofta jag skriver så långt och delar mina tankar på detta sättet, jag hoppas inte att det resulterar i konsekvenser där folk pratar bakom ryggen på mig bara för att jag lägger upp det i min öppna blogg. Det är däremot ett ämne som innefattar många olika åsikter och jag älskar lite bollande av tankar, så kommentera gärna ^^

Love & Peace

Jag saknar lite den där ambitionen som fanns i mig, som finns i mig med håller på att dö ut. Att sticka ut och springa vid midnatt, när gatorna är tomma och har bilar som tutar på en. Det var ett tag sedan. Har varit och sett Oz med Emma på bio nu, efter att ha sagt farväl på stationen så gav jag mig på att springa hem i mörkret. Utan musik i öronen eller känslor som var bortom all kontroll. Det gick vägen, hela vägen hem till och med. Detta är antagligen första steget mot lite kondis, jag hoppas bara på att den lilla ambition jag har kvar räcker till att träna upp mig till göteborg.

 

Man ska aldrig skämmas över sig själv, aldrig aldrig någonsin. Aldrig. Men ibland så tar ens issues tag i en trots all kamp. Min väg är redan inristad i sten sedan länge, det enda jag kan göra nu är att se till så jag slipper gå ensam.