Så med årsslutet kommer även ett slut på tillfällen att klara vissa nyårslöften, och ett slut på de vecko-baserade nyårslöften jag har haft under året, men innan jag kommer dit kommer jag att prata om ett nytt koncept jag kört med: Ett hemligt nyårslöfte. Jag har alltså haft ett nyårslöfte utöver de 17 som jag publicerade förra året, och som jag av personliga skäl inte velat dela med mig. Ett löfte som dessutom allra främst fokuserar på min personliga hälsa och som är viktigare än något av de andra att klara av. Jag kommer att även till nästa år ha ett hemligt nyårslöfte.

 

Årets hemliga nyårslöfte var att... Sluta ha suicidala tankar. There, I said it. Jag har haft problem med självmordstankar sedan jag började grundskolan. För många är det säkerligen en jobbig överraskning, för andra är det kanske inte lika förvånande med tanke på hur mycket jag har pratat om att det är någonting en tredjedel av alla transpersoner kämpar med. Jag har aldrig agerat på tankarna och inte heller haft något som jag sett som självskadebeteende, men tankarna på att inte längre vilja leva har följt med mig så länge jag kan minnas och längre. Länge har jag levt för andras skull, vetskapen om hur jobbigt det skulle bli för andra om jag försvann har hållit mit stående. Även i mina gladare perioder har det räckt med att jag ska bli trött och tappa kontrollen över tankarna för att de ska komma tillbaka. Så det var mitt hemliga nyårslöfte för i år, att inte låta mig vilja dö och allra främst, att överleva.

 

Och... Jag har lyckats med det! Och då blir det kanske inte så konstigt att det här är mitt bästa år hittills? Jag kan säga att jag älskar livet, att jag vill leva och att jag ser fram emot att leva länge och allt vad det innebär! Jag är med på att det inte innebär att jag alltid kommer att vara lycklig, nej, ångest och oförutsägbara olyckor är fortfarande en del av livet, men jag tillåter inte längre mig själv att tänka i de banorna. Jag kan märka att jag tappar kontrollen över tankarna och jag har hittat verktyg för att kunna bryta mot det, alternativt se till att jag hamnar i säng innan jag sjunker för djupt in i dem. Så, gott nytt år på er, men allra främst gott gammalt år på mig! Att vilja leva ger också en massa insikter, att försöka sätta gränser och inte bete sig på sätt som förminskar en, vilket länge har varit en vana för någon som tycker om att ge kärlek till andra så mycket som jag gör. Jag har haft ett fantastiskt 2017, och 2018 kommer att bli ännu bättre! Låt oss njuta av det tillsammans! <3

 

Nu känns knappt de andra nyårslöftena relevanta, eller hur? Misströsta inte, här kommer dem!

 

 

• Brodera och/eller sticka någonting (valfritt vad) - Avklarat (Eller ja, jag har stickat en av två strumpor, men alltid något!?)
• Använd inte Facebook på mobilen (med undantag om jag blir tillfrågad, att kolla upp events samt utomlands) - Avklarat (Detta kommer jag att anamma till nästa år också, även utan löftet. Livet blir lättare utan slösurfande som stjäl tid, energi och uppmärksamhet!)
• Mobilinternetfri söndag (kommer att stänga av Internet på mobilen varje söndag, undantag utomlands) - Avklarat (Jag ska nog inte köra detta som en heldagsgrej nästa år, men jag ska lämna mobilen i jackfickan lite oftare, och generellt försöka att ha den på mig mer sällan, särskilt i sällskap med andra)
• Två helveganska dagar varje vecka - Avklarat (Jag kommer däremot inte att bli vegan. Dels finns det för lite veganskt snabblagat, men främst är det för att min kropp inte pallar baljväxter som gör det ohållbart för mig. Många veckor, särskilt på slutet, har känts som att jag har en oplanerad 5:2-diet)
• Säg upp mitt kontrakt med Books on Demand - Avklarat (Thank god. Andra utkastet är mycket bättre ändå) 
• Skicka in Legenden om Akárna - I jakt på en förlorad far till förlag - Avklarat (Sen bryr jag mig inte jättemycket om att jag inte blev publicerad, jag vet redan sätt jag kan förbättra andra utkastet på, även om jag inte kommer att lägga krut på det än på ett tag, första utkastet är fortfarande bra nog)
• Skriv klart Legenden om Akárna - I jakt på evigt liv, version 2 - Avklarat (Det gick snabbare än jag trodde! Och jag gillar den!)
• Få någonting publicerat/tryckt - Avklarat (Utanför Nätet av P.C.Wisdom. That's me! Helt klart årets häftigaste avklarade nyårslöfte. Bland det bästa jag har skrivit, dessutom, passande nog)
• Skaffa Naturpass och/eller Grönt kort för klättring (för att klara något av 2016 failade löften) - Nog inte avklarat (Det visade sig att det inte finns Naturpass i Lund, haha! Men har fortfarande inte skaffat det där gröna kortet...)
• Klara att göra plankan i 5 minuter - Inte avklarat (Har gått från 1.30 till 3 minuter i alla fall, så helt klart en förbättring!)
• Kolla upp ryggen - Avklarat (Och den mår bättre numera, åtminstone när jag inte är på resande fot!)
• Gör en synundersökning - Inte avklarat (Ren lathet, och att jag inte hittat något gratis på drop-in när jag kunnat, och att jag tror att jag egentligen inte har något synfel.)
• Gör en hörselundersökning - Avklarat (Jag har visst inte problem med hörseln, däremot hade jag väldigt bastanta vaxproppar som nu är borttagna)
• Defragmentera datorn - Avklarat (Datorn gjorde visst detta automatiskt då och då, haha!)
• Rensa datorn på malware - Avklarat (Min lilla älsklingdator mår ovanligt bra just nu)
• Läs en massörskurs - Avklarat (Och woops så hittade jag nya underbara vänner!)
• Delta i estradpoesi - Avklarat (Och tog mig dessutom vidare till både regions-semifinal och därifrån vidare till regions-final! Detta ska testas flera gånger!)

Så, ännu ett år, fyllt med nyårslöften och utveckling och äventyr, närmar sig sitt slut! Jag avslutar, passande nog, vad som nog har varit mitt livs bästa år i vackra och snygga Skottland!

 

Vad förknippar ni med det här året, egentligen? Ett första år med Trump som president och det går knappt en dag utan att han gör något nytt dumt. Ett år med ännu en ny Star Wars-film och fler superhjältefilmer än vad som går att komma ihåg namnen på. Ett spelets år, till skillnad från 2016, där det släppts fler briljanta spel än vad som får plats på en topp 10-lista.

 

2017 har varit mycket för mig, men ingenting av det tidigare nämnt. Det har varit lyckans år, oensamhetens år, ännu ett kulturår, nya vänners år, projektens år och engagemangens år. Men allra, allra främst har det varit skrivandets år, precis som titeln redan avslöjats! Spännande! Och hur har det egentligen gått med alla mina 17 (!?) nyårslöften. Men vi ska inte ta händelserna i förskott, så vi saktar ner lite.

 

En stor förändring som har skett är att jag har minskat på mitt slösurfande radikalt. Jag har tagit bort alla appar som har lett till onödiga distraktioner (jag tittar på dig Pokémon GO!), och sett till att helt sluta använda nyhetsflödet på Facebook. Jag har också slutat använda alla andra sociala medier. I små perioder kan jag bli understimulerad, men i det stora hela känner jag att jag lägger min tid på rätt saker nu. Jag tror att det har varit bra för mig att sluta slösurfa, för jag tror att det varit ett gift i min vardag. Jag spelar också i mycket mindre perioder nu än vad jag gjort innan, men det har nog att göra att jag prioriterat vänner och engagemang i större grad än tidigare.

 

När jag gick hos psykolog för två år sedan pratade vi mycket om hur jag ville vara, hur jag ville att livet skulle vara. Jag kom fram till att jag ville engagera mig mera, och att jag ville ha några nära vänner som jag kunde ha mycket kontakt med och sena uppesittekvällar med.

 

Så i år har jag engagerat mig i Queer frulle, VarGlad-Spexarna, Fantastisk Filmfestival, MaffiaSverige och fortsatt att hålla i filmkvällar hemma och även (om än i mindre grad än fjol) några spelkvällar och andra festligheter. Jag har också stått på scen och läst, både i samband med skrivarlinjen som jag läser och utanför. På ett sätt finns det mycket mer som jag vill engagera mig i, det som ur ett större perspektiv känns "viktigt" och som passar mina politiska värderingar bättre, men jag tror istället att jag kommer att behöva tagga ner lite till nästa år och kunna lägga mer krut på det som jag engagerar mig i istället. Även om jag har varit otroligt glad i år, märker jag ändå fortfarande av den stora kraschen jag hade för två-tre år sedan ibland och jag tror att det finns en risk att jag kraschar igen om jag inte sorterar upp mitt liv och vad min energi går till. Och till vilka vänner jag vill lägga den energin på.

 

 

Jag har redan många vänner, både nära och mindre nära, så det har varit svårt att motivera och prata om den ensamhet som jag har känt de senaste åren. Jag började tro att det var någonting som inte skulle gå att bli av med innan jag hittat den primära partner som jag söker, den som jag kan prioritera och obehindrat ösa all min kärlek på, flytta ihop med och förhoppningsvis skaffa barn med. Samtidigt vill jag inte heller lägga den pressen och de förväntningarna på någon, att bara för att jag tycker om den så hamnar den automatiskt i facket "den primära partner jag söker". Jag tror att några år av relationsanarkistiska erfarenheter har gjort det lättare för mig på den fronten. Att inte lägga de förväntningarna på andra har å andra sidan gjort att jag gärna håller tillbaka gör mitt yttersta för att inte bli kär i någon som jag inte tror att känslorna är besvarade av. Det gör nog också att jag generellt är försiktig med att närma mig andra människor, för ingen förtjänar att bli ett objekt för någon att uttrycka sitt behov av att visa kärlek på. Ändå har jag hittat små frön som jag försiktigt låtit gro och som har växit till att bli stora stjärnor. Det visade sig att de inte var den sol som jag söker att kretsa kring, men de har fått mig att sluta känna mig ensam till den grad att det inte längre känns särskilt viktigt för mig att hitta den där solen snart. Nu hoppas jag bara på att jag kan hjälpa dessa stjärnor att fortsätta lysa så starkt som de gör, och att de fortsätter att lysa över mig, även när jag hamnar i skugga.

 

Men, samtidigt skulle jag säga att det här året var mitt bästa någonsin redan innan jag träffade dessa fantastiska stjärnor. Jag har jobbat mycket med att hantera och förstå min ångest och vad som kan skapa den och hur jag kan arbeta mig ifrån den. Jag kommer att gå närmare in på det i mitt nästa inlägg, där jag pratar om nyårslöften. Jag har i alla fall lärt mig att börja tycka om livet, att börja tycka om mig själv. Jag ser en poäng i att hitta drivkrafter som utgår från min vilja och inte andras, och att sätta gränser och förväntningar på vad jag vill få ut av mina relationer med andra. Det är svårt, men jag känner att jag börjar hitta tillbaka till den självkänsla och det självförtroende som långsamt har brutits ner de senaste åren (och egentligen aldrig kanske varit särskilt bra). Att byta namn var någonting som lyfte mig väldigt mycket, jag älskar mitt nya namn och ångrar inte en sekund av att ha bytt. Tänk att det går att ha ett namn som gör en faktiskt glad att höra!? Att färga håret var också en upplyftning, jag har nog aldrig känt mig så snygg som jag gör numera ^.^

 

Och även om det har varit ett väldigt lyckligt år och jag har mått väldigt bra, är det värt att påpeka att jag fortfarande har mina dippar och att allt inte har varit bra. Både min idol Chester Bennington och min älskade katt Link har gått bort under året, och jag sörjer de båda fortfarande. Jag har haft korta stunder av hjärtekross och för mycket stress och utmattning. Men jag har kunnat hitta tillbaka till mig själv hyfsat snabbt ändå! Det finns så mycket i mitt liv som ger mig glädje och energi nu, och människor som lyfter mig när jag faller. Så det är kanske ändå inte så konstigt att det här varit mitt  absolut lyckligaste år hittills.

 

Så trots allt detta - Varför blev det skrivandets år?

 

Hade det inte varit för skrivarlinjen och det klimat som jag tänker att de flesta folkhögskolor främjar, skulle jag aldrig ha kunnat hitta en så stor del av mig som skrivandet nu har blivit. Jag älskar att skriva och jag gör det bättre och mer hela tiden. Det är inte längre att jag sitter med Akárna-trilogin några perioder om året, utan jag skriver längre och kortare noveller, en ny roman, dikter, spex-manus. Människor jublar när jag går på och av scenen efter att ha dragit en slam. Jag fick min första förlagspublicering, min Utanför Nätet, en berättelse som jag fortfarande är nöjd och stolt över. Jag brevväxlar via mail i en konversation som har tagit sig förbi 100.000 ord på bara några månader. Mina mappar med noveller och dikter är tilräckligt stora för att bli ett portfolio och jag kan nu med glädje se mig som både poet och författare nu. Jag kommer antagligen att fortsätta gå på skrivarlinjen när jag återupptar lärarrollen, för än kan jag inte se mig släppa taget om den underbara kreativitet som råder där. Att sagda stjärnor även de är fantastiska skrivare är bara grädden på moset ^.^

 

Förväntningar på 2018. Jag trodde helt ärligt att jag aldrig skulle leva till att fylla just 28 år, så på det sättet känns det här året som att lite vad som helst kan hända, på ett bra och befriande sätt! Jag hoppas att jag får behålla de nära vänner som jag har nu och att jag kan komma närmare de som har stått mig nära men som har glidit bort med åren. Och så hoppas jag på att jag hittar ännu fler vänner, nära och inte! Jag hoppas också på ett år av engagemang och att jag känner att jag lägger min energi på rätt saker. Och så vill jag skriva mycket mer, såklart! Återigen kommer många av nyhetslöftena att handla om skrivande, men i stora drag vill jag ställa upp på poetry slam igen, få någonting mer publicerat och skriva på mitt nuvarande romanprojekt till jag känner mig nöjd med det. Just det, och transutredningen lär börja under årets andra halva! Det kommer minst sagt att bli spännande.

 

Jag kommer att skriva ett seperat inlägg för nyårslöftena den här gången! Så stay tuned!

 

Jag hoppas att ni har haft ett bra 2017 och för att ni får ett ännu bättre 2018! Tack för att ni läser det jag skriver och för att ni finns i mitt liv <3