Är äntligen klar med novellen som jag påbörjade förra året ^_^ Då skrev jag ihop några sidor på en vecka med tappade snart alltihopa i brist på inspiration. Sen nu för någon vecka sen så läste Vinterdraken igenom det jag hade fått ihop och kommenterade lite och då flög motivationen igång igen! Så nu har det gått några veckor av medelintensivt skrivande och 40 sidor senare så är den som sagt klar :3

 

Det är den första novellen som jag skriver. Egentligen kanske den snarare borde ses som en fan-fic, då berättelsen baseras på mitt favoritspel genom tiderna - Majoras Mask. Det är dessutom det första som jag skriver på engelska. Därav så finns det ett gäng stavfel, grammatiska fel, tolkningsfel och syftningsfel som jag behöver luska ut innan jag faktiskt bestämmer mig för att se om jag kan bli lite populär på hemsidor som går in för sådant :) Men fram tills dess så är det fritt fram att pokea mig för att få en pdf att läsa igenom ^^

 

Novellen handlar om karaktärerna som lever i landet Termina och hur de på olika sätt försöker att hantera det faktumet att månen kommer att falla ner och döda dem alla om tre dagar. Det finns sån otrolig mängd känslor och tankar bakom varje karaktär och det var därför jag kände ett behov att skriva om dem. Sen det släpptes för femton år sen så har jag grävt en massa och hittat en helt galen mängd hemligheter och samband. Så sent som förra veckan upptäckte jag nya cutscenes! Mitt behov av att förstå försökte genom pusslande och logik att skapa karaktärer som ska gå att empatisera. Det är ingen munter berättelse, den är snarare väldigt hemsk, hemskare än vad spelet med sin färgglada grafik och muntra melodier utger sig för att vara. För hur borde man egentligen reagera om man vet att allt man har byggt kommer att försvinna? Att alla man älskar kommer dödas. Ska man förneka allting och låtsas som att inget händer, fly från allt eller helt enkelt bara göra det bästa av situationen? Hur mycket tid man ändå känner att man har framför sig, så kan det alltid hända något oförutsägbart som förklarar hur begränsat allt det bra är. *Lyssnar på Final Hours och blir depressivt filosofisk*

 

Okej, riktigt SÅ mycket ångest är det nog inte i min berättelse. I alla fall om man inte har Final Hours i öronen medan man läser (vilket jag kanske i och för sig rekommenderar). Hursom, skicka ett pm eller en kommentar om du är sugen på att läsa! :) Vare sig du har spelat Zelda (då du nog kommer känna igen "feelingen" rätt hårt) eller inte (isf, välkommen till en värld som jag älskar).