Att behandla olika baserat på könsuttryck
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
Jag har under några inlägg nämnt lite om det här med min rädsla över hur jag bemöts av andra. Att jag avskyr allt som har med macho-kulturen att göra och att jag önskar behandlas på ett så könsneutralt sätt som möjligt. För vi har alla växt upp med ett beteende om hur vi ska bete oss gentemot andra, vilket ofta skiljer sig åt baserat på könsuttryck. Det gäller även mig och även om jag försöker bli medveten om dessa vanor och ovanor (Jag ser en värld som bättre om människor behandlas likadant oavsett kön) så finns det säkerligen mycket kvar som jag har missat. Samtidigt försöker jag träna bort vissa vanor som blivit inpräntade i mig, såsom att:
- Jag hälsar mycket oftare på folk med manligt könsuttryck med utropet "tjena!" än vad jag gör med de som har mer typiskt kvinnligt könsuttryck, särskilt när det gäller ungdomar. Samma sak gäller användandet av begrepp som "cool" och "polare" osv. Vi gör språkmässigt stor skillnad på hur vi pratar med/om folk beroende på hur vi uppfattar dem.
- Väldigt få män har sett mig gråta, med undantag av ett nervsammanbrott under sommarens fjällvandring. Samtidigt kanske jag ska se det som ett framsteg att jag kan gråta inför någon överhuvudtaget, något jag inte alls gjorde fram till för något år sedan.
- Prata om känslor är fortfarande någonting jag sällan gör med de som har manligt uttryck. Det blir långsamt bättre men finns mycket där att jobba med.
- Jag förutsätter ofta (även om det kanske inte alltid märks) att män har någon sorts koppling till spel. Om jag vet om att en icke-man har ett annat nördigt intresse så gör jag det även då, men annars tror jag ofta av någon anledning att de inte spelar. Vilket är så märkligt, för jag blir motbevisad gång på gång och likaså all forskning talar emot det. Samhället är för övrigt helt sjukt i huvudet [Edit: Här är ett utmärkt exempel på saker jag behöver lägga ner. Det är först på senare tid som jag börjat inse att funkofobi/ableterism är en grej, och att använda uttryck som beskriver psykisk ohälsa för att säga att någonting är hemskt är otroligt onödigt.] på att behandla kvinnliga gamers med respekt.
På det positiva så finns det saker som jag har blivit mer medveten om, reflekterat över och förbättrat mig på. Främst med hjälp av vänner som vågat vara ärliga och påpekat saker och tvingat mig att tänka efter. Det kan ha varit jobbigt att bli kritiserad för stunden, men att ta åt sig och grunna på saker har verkligen varit bättre för mig i längden. Det är bra för självkänslan att känna att jag inte är lika mycket av en sexistisk rumphatt som jag en gång varit. (Jag menar inte att låta lika skrytsam som jag inser att detta får mig att låta, min poäng var att reflektera över situationer som jag (och andra) vanligtvis brukade särbehandla folk på)
- Jag har blivit bättre på att respektera människor oavsett kön när det gäller att lyssna och ge utrymme och att inte avbryta, särskilt i grupper (det är betydligt lättare att ge och ta plats på ett bra sätt ju färre som är närvarande)
- Jag har radikalt minskat min utseendefixering både i tanke och i tal (särskilt när det gäller de med icke-manligt könsuttryck). Vissa säger att folk ska få tänka hur som helst och att det enbart är deras handlingar som ska dömas, men jag tror att tankarna är det som behöver ändras om någonting ska hända beteendemässigt. Jag brukade ranka folks utseenden och komplimera och kommentera och ha mig. Numera är det sällan något jag tänker på, såklart kan jag tänka att någon ser bra ut och bli väldigt fysiskt attraherad av vissa, men jag tänker generellt mycket mindre på utseenden. Detta får mig att tycka att hela Tinder-grejen är otroligt ytligt och märkligt. Den tryckta upplagan av min bok är också väldigt svår att sälja numera, i och med att jag skäms över all sexism som den innehåller.
- Jag kramar folk likadant oavsett vem det är (lite hårdare och längre med vissa i och för sig, men det handlar mer om att veta vad folk är bekväma med). Det innebär att jag främst försöker att krama folk med en horisontell kram med kroppskontakt (till skillnad på den diagonala, stela kramen som avslutas med en klapp på axeln och är väldigt typiskt macho "no homo" osv).
Det finns som sagt mycket kvar för mig att jobba på, mycket som jag kanske inte kommer att tänka på just nu. Förhoppningsvis kanske jag med mina tankar får andra att tänka efter, kanske till och med provocerar någon med lite tur. För om vi vill skapa ett schysstare och mer jämställt samhälle så behöver vi rätta till även de små detaljerna. Och well, om folk kunde behandla mig mindre maskulint så skulle jag bli en gladare människa =)
Love & Peace
Kommentarer
Trackback
