Som de flesta redan vet så är nästan all etablerad idrottrörelse i hela världen uppdelad efter binära kön i och med att olika kroppar har olika förutsättningar. Jag tycker inte nödvändigtvis det i sig är transfobt, men det uppmuntrar verkligen inte transpersoner att bli aktiva i den sortens idrotter. Det finns ju fysisk träning där kön är irrelevant, som jogging eller Friskis och Svettis, men så fort tävlingsmomentet sätts in så är det JÄKLIGT VIKTIGT att rätt person är på rätt plats baserat på vilka kromosomer den hade turen/oturen att födas med.

 

Till och med i skolan, på idrotten, delas eleverna upp efter vilka kromosomer de antas ha. Att denna skillnad egentligen spelar någon roll först på elitnivå, bryr sig folk sällan om. I högstadiet var nästan alla tjejerna i klassen starkare och bättre på nästan allting än mig, trots att våra antagna förutsättningar skulle ha gett mig ett övertag. Att det för det mesta inte ens är relevant att ha tävlingsmoment i skolan är också värt att tänka på. Är det verkligen så viktigt att elever placeras efter ett binärt system att det är värt att köra igång kroppsdysfori på köpet? Jag menar, de flesta kopplar redan skolidrott och omklädningsrum med kroppsdysfori som det är. Onödigt att göra det ännu värre.

 

Att ickebinära alltid hamnar mellan bänkarna är dessutom en diskussion för sig. Hela cis- och tvåkönsnormen är typ vad som gör att jag inte klarar av att vara idrottslärare i dagsläget.

 

Med det sagt.

Idag sprang jag orientering. En runda som den lokala orienteringsklubben anordnade mitt i stan, med tre olika längder. Jag har under de senaste sex åren valt att springa en öppen, könsneutral klass (hurra för dess existens!) när jag deltagit på tävlingar, så det var med förvåning som jag insåg att dagens pass (som egentligen var träning och inte tävling) var uppdelat efter binära kön. Varför, liksom? Om det nu är viktigt att ha ett system för vilka som är ute och springer och vilka som är tillbaka, så är väl deras kön fullständigt irrelevant?

Men! 

 

Jag sprang i damklass för första gången i mitt liv <3

Jag bad inte om det - Jag hade inte någon aning om att det var könade klasser.

Jag hade inget smink på mig.

Inget uppsatt hår.

Ingen BH.

Bara jag. Mitt naturliga vanliga jag.

Det gjorde absolut ingen skillnad i resultatslistan heller, jag hamnade bara en plats högre upp än vad jag hade gjort annars.

Det är kanske svårt att förstå varför jag blir så glad över det här, som är ickebinär snarare än kvinna.

Med ett första gången som jag i ett helt främmande sällskap inte tolkas som man! <3

SÅ FRIGÖRANDE!

JAG ÄLSKAR DET!

CAPS ÖVERALLT!

 

Namn alltså. Det är en stor del av ens identitet, någonting som vi får tilldelat från födseln och därefter presenterar oss med fram tills det står på vår eventuella gravsten.

 

Nu är det ett nytt år. Nya förväntningar, nya förhoppningar, nytt namn.

 

Ni kommer alltså att få höra mig presentera mig som Juna härdanefter. Ni kommer att höra andra presentera mig som Juna. Ni kommer att höra andra prata om mig som Juna i min frånvaro. Det kommer att bli det tilltalsnamn som gäller nu. Jag kommer inte att hålla på med att rätta de som säger [Jon], åtminstone inte till en början. Jag kommer också att göra mitt absolut bästa för att inte ta illa upp om det blir fel av gammal vana, det är såklart förståerligt. Att vara medveten och inte ens försöka ser jag dock inte som okej, precis som med mitt pronomen. Jag vill inte höra ett utlägg på hur jobbigt det är att anpassa sig och hur dålig du känner dig för att du inte lär dig. Jag ger inte mycket för ursäkter i det här specifika fallet, du är såklart förlåten - Men jag kommer bli glad när rätt namn används, precis som med rätt pronomen.

 

Jag har inget intresse av att bli kritiserad i det här, eller att prata om varför jag gör det här. Jag har under mitt liv haft många smeknamn som andra har bestämt, och det är ingenting jag har intentioner på att ändra. Jag tycker om att folk hittar ett namn som de tycker passar och det gör vår relation mer personlig (Ex Jonax hos gymnasievänner, Jonnie från högstadiet och Wisdom/Min Far/Akarna/Jake Marshall hos maffiaspelare). Behåll gärna smeknamn, eller skapa nya, jag gillar smeknamn!

 

Det gäller alltså hur jag kommer att presentera mig och det jag vill med det här är att helt byta ut alla [Jon] mot Juna. Huruvida jag byter någonting juridiskt är irrelevant, i och med att [Jon] inte är och aldrig har varit mitt juridiska namn. Mitt juridiska namn är någonting som mina chefer läser när de ser min jobbansökan och som folk undrar ifall de ska tilltala mig med så att jag kan svara nej. Om jag byter juridiskt namn så kommer jag inte att göra en grej av det här, eftersom det är en privat detalj som inte har med mitt sociala liv att göra.

 

[Jon] är ett dött namn.

 

Juna är mitt namn.

 

Jag heter Juna, och jag vet saker nu. Jag vet att det här är genomtänkt och att jag redan har testat att presentera mig som Juna, fått signeringar dedikerade till Juna, läst sms där vänner kallar mig för Juna. Och jag älskar det. Juna är ett helt fantastiskt namn. Och nu är det jag. Det är det namn som jag har valt. Jag reserverar också rätten att få ändra mig och att det är i så fall upp till mig.

 

Jag skulle uppskatta ifall du likear länken som du tryckte på för att läsa den här texten, så att jag är med på hur långt ut i folks flöden jag når och också vet vilka som har koll på läget.

 

Kärlek till er, mina vänner! <3