Så, animekonvent har hänt! Två dagar kvar till Japan och nu är det dags för återhämtning och pepp!

 

Fyra-fem dagar av konventande i en helt annan kultur än den jag är van vid, bortsett från att arrangera Maffia vilket var den faktiska anledningen till att jag faktiskt åkte upp. 2007 var mitt senaste NärCon och de minnen jag har därifrån var förvirring, Josbar, maffia och att min väska blev stulen.

 

Så nu, nio år senare, lyckades Maffia Sverige äntligen få arrangera på konventet och jag hamnade på Lund C i väntan på att konventsbussen skulle komma. Här står jag i en hög av yngre tonåringar och deras föräldrar och inser att mycket har hänt under livet. Det var lite trist att åka på konvent själv för ovanlighetens skull, i och med att jag inte hade någon att peppa upp med, men när jag väl kom fram hittade jag en massa maffiaspelare att dränka ensamheten med :)

 

 

Jag hade inte så höga förväntningar på animekonventsmaffia, fick mest för mig att det skulle vara flummigt och oseriöst. Det första partiet vi höll i var det fem spelare som lämnade under partiets gång (vilket för er som inte spelat det anses förkastligt), men efter det var vi noga med att påpeka hur långa partierna var och att spelarna förväntades stanna och då blev det mycket bättre. Maffia var även näst intill det enda tillfället som jag spenderade med människor jag kände och där jag fick mest kontakt med nya spelare. Vi testade även några nya roller och avslutade med ett roligt parti Old School Mafia.

Vi slog även nytt deltagarrekord och fick många nya medlemmar, vilket känns som en bekräftelse på att vad vi gör är uppskattat :-) Jag känner att vi börjar bli mer inkluderande och är stolt över hur noggranna vi har börjat bli på att spelare ska vara så trygga som det går i ett spel som handlar om att sätta press på varandra och få folk att känna sig åtminstone lite obekväma för att tappa masken.

Är även nöjd med att jag faktiskt börjar känna mig som en duktig spelare, att jag ofta har rätt i mina läsningar och tolkningar och att folk känner sig hotade av mig när jag spelar en roll som god. Att vi försöker hålla oss till rätt pronomen på alla, och att folk rättar de som felkönar, gör maffiaringen till bland de tryggaste platser jag vet (konstigt nog).

 

 

Det var märkligt att komma in i Linköpings universitetsområde och först av allt höra house spelas på hög volym. Cosplayare gick omkring överallt och människor bar på "Free hugs"-skyltar. Det sistnämnda kändes klurigt för min del då de flesta var unga och jag har kommit fram till att den bästa lösningen helt enkelt borde vara att själv börja gå omkring med sådana skyltar (kanske i sammanhang som inte direkt riktar sig till tonåringskultur) så låter jag andra ta initiativet :-) Det är inte som att jag inte blir kramad på andra konvent, men det känns som ett bra sätt att sprida god stämning och pepp på ^^

I det stora hela kändes det inte alls som ett LinCon däremot. Det spelades en massa musik, där fanns hur många stånd som helst med både loot och mat, vilket mer påminde om en festival än ett konvent. Sen gjorde de 9000 deltagarna att det var folk överallt, vilket på ett sätt påverkar mysigheten. Samtidigt fanns det gott om möjlighet att mysa för den som ville.

Ett pluspoäng till arrangörerna som var noggranna med att se till så att människor respekterades, både vad gällde cosplay men även deras identitet. Underbart. <3

 

 

Något som skildes sig åt gentemot andra konvent är hur svårt det ändå var att få nya vänner. De jag umgicks med var främst maffiaspelare som jag kände sedan tidigare. En känsla som jag fick, och som bekräftades, var att det är väldigt starka grupperingar i animekonvent och det är svårt att komma in i någon annans grupp (Till skillnad på brädspelskonvent där folk ofta vill ha in nya random spelare till sina partier). Mängden vänförfrågningar jag fått/gett efter konventet har varit rekordlåg (även om jag såklart uppskattar de jag har!) och på så vis kändes det småtrist, det kanske har att göra med att jag kände de flesta som jag träffade i min ålder och kanske skrämde bort folk som ansåg att jag var för gammal? Eller så är det bara åldersnoja.

 

NärCon hade ett stort schema och även om jag inte valde att gå på särskilt mycket av det så kändes det som att det var svårt att välja mellan saker som krockade.

 

Zelda meetup - Det var riktigt skoj att vara med och prata med zeldanördar och cosplayare, riktigt snyggt allihopa. Det fanns även gott om Zeldacosplays som inte deltog i meetupen, vilket på ett sätt var synd för jag hade velat se dem på ett och samma ställe. Men jag kan tänka mig att det kan ha med de nämnda grupperingarna att göra, har fått uppfattningen av att cosplaykulturen ibland kan vara något elitistisk.

 

 

Turneringar - Jag var med i tre turneringar: Overwatch, Super Smash och DDR. Är nöjd med min insats i allihopa, även om jag var långt ifrån att få någon medalj. Roligast var Overwatch, för att vi var ett sexmannalag där ingen kände någon sen innan och då jag aldrig testat att tävla i det spelet förut :-)

 

Sanning och konsekvens med Jonas Sjöstedt - Det var ett roligt litet jippo som blandade pinsamheter, intressanta nya kunskaper med lite politikmys. Vi lyckades inte få med honom att spela Maffia med oss, men han sa att det var en bra anledning för honom att komma nästa år. Han sa dessutom att Mulan var den cosplay han helst skulle göra ^.^

 

Loke Nyberg - Det var nice att se en halvtimme av en av mina största inspirationer igen. Han hade åldrats sen senast. Det är tråkigt att folk måste påpeka varje gång jag nämner hans namn att han är ett svin, som att jag inte har rätt att uppskatta någonting som är skapat av en artist som inte har rent mjöl i påsen. Som att alla kollar upp alla det förflutna hos alla de som skapar det de själva gillar. Loke har gjort mitt liv oerhört mycket lättare att leva igenom och jag älskade att få se honom live igen. Grät till "Aldrig mera rädd", för att jag fortfarande kan relatera till den så mycket. 

 

 

Som sagt fanns det en massa kiosker och matstånd och grillar och grejer, vissa som hade öppet dygnet runt. Det fanns en del vegetariska alternativ, men kanske inte i förhållande till hur många vegetarianer/veganer jag uppfattade närvara där. Det bästa var att vi arrangörer fick lunch och middag varje dag och att det var gott veg och att en aldrig behövde vara hungrig :-)

 

När jag kom till konventet hade jag shorts och t-shirt. Första dagen testade jag en av mina kortare klänningar och ett par kortare shorts till det, samt ett örhänge. I och med att jag inte fick några problem med det valde jag att ha min favoritklänning och alla tre zelda-örhängena. Holy smokes vad jag överöstes med kärlek och komplimanger! Folk kom hela tiden fram till mig och sa hur fin min klänning/mina örhängen/jag var och det var random människor som bara ville få det sagt <3 Underbart! <3 Jag har nog aldrig känt mig så uppskattad i ett fysiskt sammanhang (Även om jag måste erkänna att jag älskar all den bekräftelse som jag får här på internet ibland).