Skärtorsdag
Nej, det märkliga är något helt annat. Jag är, som många nog har märkt, rätt så social av mig. Och jag tar ofta kontakt med människor jag tycker om att prata med. För det mesta så är det jag, i alla fall i just de här relationerna, som tar kontakten ^^ Näst intill alltid. När det är så alldeles för länge så börjar man fundera på om det verkligen är ömsesidigt, villkorslöst och riktig vänskap. Jag har under vissa perioder beslutat mig för att inte höra av sig till vissa personer förrän dess att de har tagit kontakt med mig åtminstone en gång. Tyvärr har detta ofta lett till besvikelse. En gång så trodde en av vännerna att jag blivit arg på denne eftersom jag inte tog kontakt längre o.o Vilket personen i fråga såklart aldrig sa till mig, men jag tyckte att det var mycket märkligt att man liksom förutsatte att jag skulle vara det som tog kontakt. Och att tanken inte ens slagit en att man skulle kunna ta kontakt tillbaka.
Men idag har fyra stycken som jag har någorlunda liknande relation med tagit kontakt med mig och liksom småpratat och awesomeness :) Rent allmänt har ovanligt många tagit kontakt med mig idag ^^ Sånt som verkligen gör ens dag. :D
Love & Peace
Ah, jag hade en liknande dag tidigare i veckan när flera personer som jag egentligen inte känner särskilt väl hörde av sig, och det slutade med oväntat djupa och intressanta samtal. Visst är det både awesome och himla najs!
Angående det här med att ta kontakt så tänker jag att vänskap är nog egentligen väldigt sällan villkorslös. Det är alltid någon som vill få ut någonting av relationen, och vill uppehålla ett visst mått av kontakt. Högst rimliga villkor kan tyckas, men villkor all the same. Själv har jag också känt som du; är det verkligen lönt att försöka hålla uppe en relation när den andre aldrig verkar intresserad av att ta kontakt? Men å andra sidan har jag varit den som inte hört av sig också, och i de flesta fall tror jag att det inte är ett medvetet beslut. Nog för att allting är en fråga om att prioritera, men livet kommer i vägen ibland, helt enkelt. I värsta fall är det någon sorts ömsesidig passiv aggressivitet; ingen vill ta kontakt förrän den andre har gjort det. Och det är ju både ett fånigt och sorgligt sätt för en relation att rinna ut i sanden.
Aja, jag är inte riktigt säker på vart jag vill komma med det här svamlet. Det råkar bara vara ett ämne jag har funderat en hel del kring på sistone. Jag känner liksom att jag har så himla många fantastiska människor omkring mig som jag vill ge uppmärksamhet och lära känna närmare, men inte tillräckligt mycket tid för att hålla uppe kontakten med alla så mycket som jag skulle vilja... ._.
Yes, jag håller med dig om att fullständig villkorslöshet nog inte existerar, även om det är något man pratar så gott om. Det finns alltid saker som gynnar oss med alla bra relationer, även om man inte alltid tänker på det.
Jag spenderar mycket tid på att tänka på mina relationer med människor och försöker alltid komma på nya sätt att vara en bra vän på :) Ofta kommer jag på mig själv med hur jag var mot folk när man var "nyvän" med dem och att jag liksom tappar mycket av det när relationen börjar bli trygg och stabil. Det är en konst att upprätthålla en bra relation med alla människor man uppskattar att ha i sitt liv.
Men det är som du säger; livet har en tendens att komma i vägen!
