Livet på en regnbågsfärgad väg

Varför är livet så jävla orättvist?

Alla börjar med olika förutsättningar,

Delas upp i tre klasser,

Men det finns ändå ingen garanti för framtiden.

Börja gasa långt innan du egentligen är redo,

Bara för att hinna få ett försprång.

Vissa kommer att ligga efter innan startskottet ens gått.

Sen är det bara att köra på.

Gasa, skaffa saker, gasa, akta väggen, gasa, glöm allt annat.

Förträng var du börjat, titta bara framåt.

Förträng att alla rör sig i cirklar.

Det går inte att se slutet på rullbandet,

Ljuset i tunneln,

Målet på banan.

Ta alla kurvor så tight som möjligt.

Få in några mynt på vägen,

Och allting ser såg bra ut,

Till den första, oundvikliga smällen.

Och allting faller samman.

Men ingen ger upp den första gången,

Res dig snabbare, snabbare.

Fortsätt att gasa, blicken framåt,

Inte bakåt.

Till slut händer äntligen något

Och du får ett försprång.

Du ser målet,

Men ser dig inte för,

Och halkar på ett jävla bananskal.

Blir omkörd,

Sekunden innan mållinjen.

 

Skitspel.

 

Love & Peace


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0